Trefaldighetsdalen i Sollefteå

Igår hade vi halvdag på jobbet så jag passade på att kvittera ut barnet tidigt från dagis och så drog vi ut på upptäcksfärd. Kvällen innan hade vi hittat en kompromiss om utflyktsmål, vi började i lekparken på Övergård och tog oss sen vidare till huvudmålet, Trefaldighetsdalens Naturreservat. Reservatet är rätt litet och innehåller gammal tallskog och en djup nipravin som tydligen innehåller en hel del sällsynta växter. För att ta sig ner i ravinen går man längs kanten på niporna ner längs en rätt brant stig.

Trefaldighetsdalen i Sollefteå

Längst ner i ravinen finns en källa som jag har varit sugen på att söka upp ända sen förra året då jag och dottern var ute på lekparksafari och råkade hitta Trefaldighetsdalen då vi var ute och åkte. Då hade vi barnvagnen med och stigen är långt ifrån optimerad för några fordon förutom mountainbikes så hoppade vi över expeditionen. I år var bättre förberedda. Vi tog oss ner i sakta mak, går man med en treåring så finns det massor av saker man bara måste stanna och peta på.

Trefaldighetsdalen i Sollefteå

I botten på ravinen rinner en bäck som färgas rödbrun av järnockra som fälls ut ur marken. Det får den slammiga marken att se lite giftig ut vilket gjorde att vandringen nedåt kändes extra äventyrlig. Längst ner hittade vi Trefaldighetskällan, en källa som en gång i tiden användes som offerbrunn enligt Länsstyrelsens infosida om dalen. Bara ordet offerkälla gör ju att man känner sig som Indiana Jones men när vi väl var framme så var väl själva källan inte så mycket att se. Dessutom blandades vattnet som kom upp ur den med det röda bäckvattnet så jag vågade aldrig avsmaka det trots att det enligt myten ska vara hälsogivande på något sätt.

Trefaldighetsdalen i Sollefteå

Trefaldighetsdalen kommer jag garanterat att åka till igen. Bara att ha ett litet naturreservat i princip inne i stan är ju rätt häftigt och jag kan tänka mig att ravinen är ännu mer exotisk när träden har slagit ut och ormbunkarna jag såg skott av har fått växa sig stora. Treåringen tyckte det var mycket spännande och vill gärna gå ut i skogen igen vilket bådar gott inför kommande expeditioner. Den branta stigen gick rätt bra nerför men däremot var det kanske rätt väntat att hon inte skulle orka gå uppför. Därför flaggar jag lite för att den som går med barn ner får vara beredd på att bära barn hela vägen upp för stigen som onekligen känns mycket brantare på vägen upp.

Trefaldighetsdalen i Sollefteå

Det fanns förstås massor att fota men jag hade som sagt en liten utforskarkollega med mig så jag hann inte få med så mycket som jag ville. Men några fler bilder finns på Tumblr och senare i sommar blir det nog ett återbesök i Trefaldighetsdalen.

/s

2 Comments

  1. Häftigt! Har inte hörts så mycket om detta ställe förut. Jag har bott i Sollefteå många år men aldrig varit dit. Det får bli en utflykt i sommar! 😀

    • Jag hade inte heller nån aning om att det fanns förrän förra året och då har jag ändå spenderat större delen av mitt liv i Sollefteå. Alla tips på liknande ställen i kommunen som få känner till är alltid välkomna!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *