Nostalgi pt.3 – Utgång är lika med hemgång.

Det närmar sig skolavslutning och studentpeppen verkar börja infinna sig hos gymnasieeleverna som går ut skolan nästa vecka. Twitterflödet fylls av tweets om sista lektionen avklarad, betygsångest och naturligtvis uppladdning eller återhämtning i samband med festligheter. Det här väcker förstås minnen från dom där gyllene åren när man precis började få vara en del av Sollefteås lilla uteliv på riktigt nån gång i början på 2:an på gymnasiet och fram till studenten. Eftersom jag inte har tagit mig ut på några utflykter den här veckan så passar jag på att drabbas av lite nostalgi på temat uteliv kring millenieskiftet istället.

Min generation är bara några få år för unga för att på allvar har upplevt Gyllene Orren-eran mer än att möjligtvis ha hängt utanför nån gång. Hittade dock några Orren-klipp på Youtube så var du med på den tiden så kasta ett öga här.

På min tid (hur gammal låter man inte när man säger på min tid?) fanns egentligen två ställen att spendera sina fredag- och lördagskvällar på – Old House och Hullsta Gård. Nånstans däremellan har jag för mig att det fanns nåt som hette Sheriffen som låg ovanpå dåvarande Konsum City men där vågade jag mig aldrig in. Nån gång i mitten av sista terminen slog gamla Toledos upp portarna och blev det första ställe man bara gick ut och ”tog en öl” på och får nog ett eget inlägg så småningom.

Utekvällarna på den tiden följde det obligatoriska mönstret förfest, utgång, hänga på grillen, traska hemåt, stanna på efterfest eller fika, fortsätta gå sista biten hem och avsluta med ca. 1 liter O’boy. Förfesten förlades till någon ofrivilligt frivillig persons hem, vanligtvis någon med egen lägenhet eller någon vars föräldrar inte var hemma. Oftast med löfte om att det bara var ett begränsat antal gäster som ens skulle känna till festligheterna vilket i princip alltid var lögn rakt igenom. Egen lägenhet innebar inackorderad i en etta i källaren eller liknande så vanligtvis slutade det med att typ alla var där och det blev vansinnigt trångt. Men såhär i efterhand är det ju det man minns som lite av grejen med dom där förfesterna.

Efter några Zeunerts Tropical (När ska dom börja göra den igen?) och ett och annat engagerat drinkexperiment ackompanjerat av fransk filterhouse och omogen rap på svenska från hembrända CD-skivor så var det dags att rulla ner till stan. Taxi var sällan att tänka på med den budget man hade att röra sig med så man gick i stora skrölande klungor ner mot kvällens destination. Old House körde Nattklubb mer eller mindre var enda helg så vanligtvis var det dit man var på väg, Hullsta hade bara disco för 18 år och uppåt nån gång i månaden. Eftersom alla gick efter samma schema så lämnade även alla sina respektive förfester ungefär samtidigt och således anlände man alltid till en riktigt lång och vanligtvis svinkall kö. Väl i dörren betalade man gladeligen stora summor för att få komma in och hänga av sig jackan som sedan stannade i garderoben kvällen ut oavsett om man skulle gå vidare nån annanstans eller inte. Oavsett om det var sommar eller vinter. Man var ju hård.

Inne på stället blev det brutalmingel och häng i baren. Nån gång ville jag ge intryck av att vara lite rutinerad på Old House så jag beställde Dry Martini, bartendern frågade om jag var säker på det vilket jag förstås var tvungen att påstå mig vara. Fick in en ljummen och grumlig vätska med smak av etanol. Därefter blev det drinkar med svenska namn i fortsättningen. Ragnar, Lennart och Piggelin var drinkarna som gick mest, kanske nån mer Tropical och ingen kväll var komplett utan Bailey’s med is. Förutom barhäng och djupa diskussioner om livet så nötte vi förstås dansgolvet en del, både på Old House och Hullsta. Jag vill minnas att musiken på Old House brukade vara snäppet vassare, jag har faktiskt plockat ihop en liten spellista med sånt jag har för mig spelades rätt ofta. Du hittar den här, fyll gärna på om du ser nåt som saknas!

Av nån anledning spenderade man minst lika mycket tid utanför stället man egentligen var på som man var inne. Ibland mer, framför allt när både Old House och Hullsta hade öppet. Så snart man gjort varvet inne så gick man ut och drog motsvarande varv på gågatan. Kanske gick man upp till Hullsta, betalade in sig där också och gick ett varv för att sedan gå tillbaka till Old House. Och som sagt, detta utan jacka oavsett temperatur. Det ständiga förflyttandet var inget som krögarna var så förtjusta i så allt som oftast satte dom upp en skylt med texten ”Utgång är lika med hemgång” på. Med den skylten uppe var man så illa tvungen att stanna kvar på stället och fick automatiskt för sig att allt folk var på det andra och hade den bästa kvällen någonsin medan man själv var inlåst på den tråkigaste platsen på jorden.

Självklart stannade man till stängning och fick därför uppleva ännu en härlig kö för att få tag på jackan. Väl ute gick det inte att gå hem utan en tur till någon av grillhaken, Stures om man varit på Hullsta eller Citygrillen om man kom från Old House. Ännu en kö, vanligtvis lite stökigare och mindre välorganiserad då det inte fanns några ordningsvakter som la sig i. Platsbristen var minst lika påtaglig som på förfesten och kebaben med bröd avnjöts oftast på delad stol eller ute på gatan. Sen var det bara att knalla hem och ladda för en löprunda på morgonen dagen efter och nya tag inför kvällen om man varit ute en fredag. Det var inte bara när det gäller kyla man var hårdare på den tiden…

Jaja, det om utelivet back in the day. Inser att det blev en rätt lång utläggning och säkert riktigt ointressant för dom flesta men sånt är livet. I helgen utlovas nåt mer utflyktsrapporter med bilder och allt!

/s

2 Comments

  1. Den där utelivsperioden har ett visst skimmer över sig!
    För visst var det precis som du säger; trångt på förfesten, svinkallt att stå i kö, betala dyra pengar för att komma in (många bäckar små..), kö till garderoben osv. men likt förbannat så ser man tillbaka med ett nostalgiskt och svagsint leende på läpparna.
    Jag bodde i en 2:a med en tjejkompis under tre år då vi var 20-23. Helt vansinnigt, det var fest varje fredag och lördag och eftersom vi bodde centralt (ovanpå ett av de mer populära uteklubbarna) så var det alltid fullt med kända och okända människor i vår lilla och trånga lägenhet.
    Och vad det gick pengar! I slutet av månaden var man inte rik direkt. Vårt svar på vår fattigdom var att bjuda in till förfest igen. Alla som kom söp ju mängder och dagen efter så plockade vi rätt på alla tomflaskor i lägenheten, pantade dom och köpte nudlar så det skulle räcka till nästa lön.
    Jag minns en morgon mitt i Gatufestenveckan då jag vaknade och trodde att ett tåg hade kört in i min hjärna och en liten drake använt min mun som potta. Jag mådde alltså inte tipptopp.
    Min rumskamrat stapplar ut till mitt rum, naken så när som på ett par trosor och med håret stretandes åt alla håll. Hon tittar skumögt på mig och säger med hes röst: ”Du vet väl om att det här är den bästa tiden i våra liv?”
    Just då bad jag henne gå och dö, men så här i efterhand förstår jag lite vad hon menade. Det var INTE den bästa tiden i mitt liv, men det var onekligen en rolig tid och jag vill inte ha den ogjord för allt i världen.

    • Precis, såhär i efterhand minns man det som att varje kväll var den bästa nånsin och att man bara hade hur kul som helst hela tiden. Lite som lumpen, man minns bara det som var kul och på nåt sätt förändras minnet av dom mindre roliga sakerna till roliga anekdoter istället.

      Som sagt, den bästa tiden i ens liv var det inte men definitivt inte grymt roligt hade man ändå 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *